HPV-vaccination – är det värt kostnaderna?
Publicerad i Smittskydd nr 3 2008
Socialstyrelsen (SoS) har föreslagit att vaccination mot humant papillomvirus (vårtvirus) ska erbjudas flickor i åldern 10–12 år inom ramen för det svenska skolvaccinationsprogrammet.
Bakgrunden till detta förslag är att omfattande studier med de två vacciner som finns registrerade i Sverige – Cervarix och Gardasil – har visat att de har ha mycket god effekt för att förhindra cellförändringar på livmoderhalsen orsakade av de två virustyper som svarar för cirka 70 procent av svenska fall av livmoderhalscancer.
Eftersom tiden för utvecklande av cancer av denna typ är lång, 20 år eller mer, har man inte kunnat visa att vaccinerna skyddar mot cancerutveckling. Då livmoderhalscancer alltid orsakas av en kronisk infektion med HPV är dock sannolikheten för att vaccinerna skyddar mot cancerutveckling hög.
I remissvar har Smittskyddsinstitutet (SMI) stött SoS förslag. Vi stöder också konceptet att inte erbjuda HPV-vaccin till pojkar. En vaccination av pojkar skulle ge liten vinst vad gäller skydd mot livmoderhalscancer. Man bör dessutom ha klart för sig att ett av vaccinerna (Gardasil) också innehåller två HPV-typer som orsakar genitala vårtor och som kan ge upphov till flera typer av cancer.
HPV-vaccin är dyrt. En grundvaccination med tre vaccindoser kostar (enligt FASS) 2 862 konor (Cervarix) eller 3 354 kronor (Gardasil). Trots dessa höga priser är det ur samhällelig synpunkt troligen ekonomiskt försvarbart att med allmänna medel svara för HPV-vaccination av flickor i skolan. Frågan är då vilken del av samhället som ska svara för vaccinkostnaderna. Sannolikt är primärkommunerna ovilliga att satsa på en så dyr vaccination när vinsterna görs av landstingen. En möjlighet skulle vara att staten går in och tar vaccinkostnaderna för dessa och andra mycket dyra vacciner.
Om man beslutar inlemma HPV-vaccin i skolhälsovårdsprogrammet måste vissa krav uppfyllas. För det första måste alla få klart för sig att den gynekologiska cellprovtagningen måste fortsätta (och helst öka). Detta kommer att kräva upplysningskampanjer samt möjlighet att kontrollera att vaccinationen inte minskar anslutningen till screeningprogrammet.
För det andra måste de vaccinerade registreras så att vi i framtiden kan bekräfta att vaccinet verkligen skyddar mot cancer, att vaccinerade kvinnor inte uteblir från cellprovtagningar och att man inte får förskjutning av de HPV-typer som är cancerframkallande. En sådan registrering skulle också möjliggöra en uppföljning av möjliga biverkningar av vaccinerna.
För det tredje måste en ganska stor grupp vaccinerade flickor följas under en längre tid så att man kan fastställa om det behövs en fjärde vaccindos och i så fall när denna bäst ska ges.
