Akuta luftvägsinfektioner toppar antalet döda i infektionssjukdomar i världen
Publicerad i Smittskydd nr 2 2005
Infektionssjukdomar är enligt WHO den näst vanligaste dödsorsaken (25 procent) efter hjärtkärlsjukdomar (31 procent) i världen. Omkring tretton miljoner dör varje år av infektioner, men då finns inte medräknat att personer som drabbas av exempelvis cancer eller andra sjukdomar också kan avlida i infektioner.
I länder med låg inkomst dör upp mot 45 procent i infektionssjukdomar, vilket visar på associationen mellan levnadsstandard och konsekvensen av infektionssjukdom. Nästan 90 procent av dem som dör av infektioner har drabbats av ett fåtal infektionssjukdomar. Flertalet av dessa sjukdomar har följt människan genom historien, och trots att vi i dag har tillgång till vacciner och antibiotika samt att dramatiska framsteg skett inom vetenskapen, har vi inte tillräcklig kontroll över dessa smittoämnen.
Inte mer än sex dödliga infektioner – lunginflammation, tuberkulos, diarrésjukdomar, malaria, mässling och hiv/aids – står för den största dödligheten hos barn och ungdom i världen, framför allt i utvecklingsländerna. Den vanligaste dödsorsaken bland infektionssjukdomar är akuta luftvägsinfektioner med knappt fyra miljoner döda per år, följt av hiv/aids, diarrésjukdomar, tuberkulos, malaria och mässling i sjunkande ordning. Akuta luftvägsinfektioner står också för den största sjukligheten i infektionssjukdomar i världen mätt i DALYs (Disability Adjusted Life Years) enligt WHO. Bland akuta luftvägsinfektioner är lunginflammation den dödligaste, och den bland barn huvudsakliga dödsorsaken av alla infektionssjukdomar, framför allt i utvecklingsländerna.
Den vanligaste orsaken till samhällsförvärvad lunginflammation är bakterien Streptococcus pneumoniae eller pneumokocker som den också kallas. Den är även den som orsakar flest fall av öroninflammation och bihåleinflammation. Förutom att orsaka luftvägsinfektioner kan den även ge upphov till blodförgiftning och hjärnhinneinflammation, så kallade invasiva infektioner. Trots tillgång till antibiotika och intensivvård är dödligheten i dessa vanliga infektioner fortfarande hög. Beräkningar från USA anger att omkring 5 procent, 20 procent och 30 procent av respektive fallen med lunginflammation, blodförgiftning och hjärnhinneinflammation dör av sin infektion. Dessutom har andelen resistenta bakterier ökat dramatiskt både mot det vanliga penicillinet, men också mot andra antibiotika, vilket försvårar behandlingen.
Trots att pneumokocker kan orsaka svåra infektioner förekommer de också till stor del hos friska individer ute i samhället. Upp mot 60 procent av friska daghemsbarn bär på dessa bakterier i näsan utan att vara sjuka och barnen anses utgöra reservoaren för dessa infektioner. Hur kommer det sig då att dessa bakterier ibland orsakar sjukdom, men oftast endast orsakar bärarskap hos friska individer? Skulle vi kunna svara på denna fråga vore det möjligt att mer fokusera på våra behandlings-, interventions- och preventiva åtgärder.
Vid avdelningen för bakteriologi pågår projekt för att studera denna fråga, delvis finansierat av ett EU-projekt kallat PREVIS (Pneumococal Resistance Epidemicity and Virulence – an international study) inom det 6:e ramprogrammet. I detta EU-projekt ingår också betydelsen av och utvecklingen av antibiotikaresistens. Pneumokocker kan producera 90 olika kapseltyper, vilket utgör grunden för vår serotypning. Kapseln är den främsta sjukdomsalstrande faktorn då den skyddar bakterierna från att bli attackerade av vita blodkroppar, som ingår i det första ledet i vårt medfödda immunförsvar. Det finns dock ytterliggare ett antal egenskaper hos pneumokocker, förutom deras kapsel, som kan förklara skillnader i deras förmåga att ge upphov till invasiv sjukdom. Vi jämför därför pneumokocker som orsakar invasiv sjukdom med pneumokocker som ger upphov till bärarskap, med avseende på deras arvsmassa (genom), med hjälp av molekylära metoder och olika helgenombaserade teknologier.
Svår invasiv pneumokocksjukdom orsakas till stor del av det inflammatoriska svar som den infekterade individen genererar. Med hjälp av cellodlings- och djurmodeller, där det inflammatoriska svaret på olika sätt är påverkat, kan vi bättre förstå både de positiva och de negativa konsekvenser en aktivering av inflammationssvaret har.
Målet är att finna speciella egenskaper hos bakterien och/eller människan, som förklarar vilken sjukdomsbild, och svårighetsgrad som kan förväntas vid infektion samt vilka faktorer hos bakterie och människa som möjliggör det friska bärarskapet. En dylik kunskap kan leda till att vi kan fokusera våra behandlings- och interventionsstrategier till de infektioner som kan bli allvarliga. Dessutom kan det leda till nya kandidater för vacciner och andra droger. Markörer för speciellt spridningsbenägna och sjukdomsframkallande pneumokocker skulle kunna användas diagnostiskt.
