Riktlinjer för dem som inte följt programmet
Riktlinjer för barn som påbörjat vaccination i andra länder och för svenskfödda barn som inte följt det ordinarie programmet.
Vaccinationprogrammen skiljer sig avsevärt mellan olika länder. Skillnaderna gäller vilka sjukdomar man vaccinerar mot, antal doser för grundvaccination, ålder för första dosen, antal doser och ålder för påfyllnadsdos.
Skillnader mellan länder
Många länder rekommenderar allmän vaccination mot tuberkulos, vattkoppor, meningokockinfektioner och hepatit B, medan dessa vacciner endast rekommenderas till riskgrupper i Sverige. I Sverige rekommenderas däremot allmän vaccination mot påssjuka, röda hund, pneumokocker och Haemophilus influenzae typ b som inte ges i alla länder.
I de flesta industri- och utvecklingsländer ges första dosen av vaccin mot difteri-stelkramp-kikhosta vid 1-2 månaders ålder medan vi i Sverige börjar dessa vaccinationer vid tre månaders ålder. Ålder för första dosen av mässlingsvaccin varierar från tio månader (framför allt i utvecklingsländer) till 18 månader (i Sverige). En annan stor skillnad gäller poliovaccinet, som ges som droppar i munnen i utvecklingsländer och många industriländer medan det i Sverige och en del andra industriländer injiceras i ett kombinationsvaccin.
Bedömning av vaccinationsbehov
För barn som kommer till Sverige från andra länder måste en individuell bedömning av vaccinationsbehovet göras beroende på barnets ålder och vad som är känt om vaccinationer i det tidigare hemlandet. Barn som kommer från andra industriländer i Europa eller Nordamerika har så gott som alltid pålitlig vaccinationsdokumentation och det är lätt att bedöma om något behöver kompletteras.
Betydligt svårare är det när det gäller barn från utvecklingsländer, t.ex. flyktingar eller adoptivbarn. Uppgifter om tidigare vaccination saknas ofta helt eller kan vara opålitliga. Man ska då titta efter BCG ärr (som tecken på vaccination mot tuberkulos). Om barnet kommer med förälder kan man fråga om barnet fått några sprutor. Ibland kan det bli aktuellt att testa barnet avseende antikroppar mot difteri, stelkramp och mässling. Ofta blir det nödvändigt att börja om hela vaccinationsprogrammet. Vidare gäller att mässlingvaccination före ett års ålder måste upprepas och om barnet fått poliovaccination som droppar i munnen måste det kompletteras med injicerat poliovaccin.
Att fortsätta påbörjade vaccinationer
Barn som t.ex. på grund av längre tid utomlands inte fullföljt vaccinationsprogrammet ska fortsätta vaccinationerna så snart som möjligt. Detta gäller också barn som p.g.a. sjukdom eller sociala skäl avbrutit vaccinationerna. Med få undantag behöver man aldrig börja om på nytt utan tidigare givna doser kan räknas även om uppehållet har varat i många år. Undantaget gäller barn med mycket allvarliga sjukdomar, framför allt de som genomgått transplantation. Man kan då behöva börja om från början, ibland efter att ha mätt antikroppar mot viktiga sjukdomar.
För mer information se Frågor och svar om det allmänna vaccinationsprogrammet.
Skapad 2009-06-15 13:20
Uppdaterad 2009-08-19 13:04